En sak till jag kom på.
Jag får ofta kommentarer som om jag skaffar barn för att slippa jobba.
Och en bekant är gravid och ska strax ha och hon skaffar barn för att få semester från jobbet ett år.

Kan ju bara säga att det är rena semestern att jobba. Om man vill slippa jobba ser man väl till att få nån slags psykisk åkomma istället för att skaffa barn som är ett 24-7-jobb.
Och om man vill slippa jobba skaffar man inte 3 barn tätt! För det är ännu mer jobb med det såklart.
Men jag gillar mitt jobb :)
Jag ääälskar att vara med barnen och det finns inget bättre än det.
Visst vill jag jobba, men nu har vi valt att skaffa dom barnen vi har och då har vi bestämt att någon av oss ska vara hemma tills dom är stora nog att gå på dagis/skola. Och kan dom inte göra sig ordentligt förstådda så vill inte VI ha dom på dagis.
Jag vill ha Alicia på förskola MEN jag skjutsar henne INTE till kullen för nån timme per dag när jag ska vara hemma med dom andra. Det blir såna rubbningar i rutinerna för dom som är hemma så det fungerar helt enkelt inte. Lunchtiderna blir fel. Sovtiderna blir fel. Japp allt blir galet. Så NEJ jag gör det INTE!
Och ja det tycker också folk är fel. Men som sagt så skiter jag i vad andra tycker om saken. Även om hon inte går förskola så har hon sina kompisar här i byn som inte heller går förskola.
Just nu är det jag som är hemma med barnen eftersom det råkar vara så att jag inte har nåt jobb och Marcus har sin "så fasta tjänst det går att få".

Och jag tycker det är väldigt illa att inte ALLA kommuner har så man får nån tusenlapp i månaden att vara hemma med barnen om man vill. Men det spelar ingen roll om vi det eller inte. En av oss är ändå hemma med barnen.

Och GRATTIS till min lillkusin Roger som fyller 25 år idag!