21 MARS 2010
Idag blev Sebbe 5 månader!
Stoora killen nu.
Nu sitter han med bara liiite stöd själv.
Och det bästa han vet är storasyskonen.
Samuel och Sebastian brukar sitta och kramas lääänge och leker med bilar och andra grejer.
Sebbe älskar att se på när storebror kryper och försöker lära honom hur man gör. Alicia är förstås också rolig men hon är mer myspys och matare.
Hon börjar bli så stor nu så hon har inte lika lätt att leka med en bebis som Samuel har. Leka med Samuel går ju bra för det är perfekt åldersskillnad på dom så han hänger med i hennes svängar. Samtidigt som han fortfarande inte är så stor och gärna leker med en som är lite mindre, Sebbe, och gillar att leka med bilar på golvet och visa olika saker och lära sin lillebror.
Ja jag tycker helt enkelt att det är perfekt åldersskillnad mellan både alicia och samuel och samuel och sebastian.
En sak jag kom att tänka på, jag vet att det låter jätteknasigt, men vi är vanemänniskor och omedvetet gör vi saker på ett visst sätt.
Ta till exempel en mellanstor bal med toapapper. När vi tar en rulle därifrån tar vi ofta i rad. Alltså inte mitt i (i våran familj iallafall). Men då hade Alicia tagit en toarulle. Dom stod inte längre i balen sådär "perfekt". Dom stod lite hur som helst men jag satt och tänkte på hur fint det faktiskt var att inte allt var sådär som man själv kallar "perfekt".
Jag sa ju att det var en konstig tanke haha.
Men det var bara ett exempel..
Det kan gälla vad som helst faktiskt. Att barnen gör på sitt sätt för dom är inte invanda med att allt ska vara på ett visst sätt.
Bara det jag vill komma fram till.
Jag älskar att se hur barnen gör på sina egna sätt och det blir så himla mysigt och fint!
Själv erkänner jag att jag är alldeles för petig när det gäller vissa saker. Vissa saker ska bara vara på ett visst sätt och det bara är så. Istället för att göra nånting annorlunda och få det at se annorlunda ut, men fint, så blir det det invanda.
Ja jag har svårt att förklara.
Men om man har tre glas med ljus på bordet. Då sätter jag dom alltid i rad med ett visst avstånd.. Alicia däremot tycker att dom kan stå lite olika, typ två bakom och en framför. (Hon har bra smak)
Nu ska jag sluta tjata för snart fattar ni absolut ingenting!
Stoora killen nu.
Nu sitter han med bara liiite stöd själv.
Och det bästa han vet är storasyskonen.
Samuel och Sebastian brukar sitta och kramas lääänge och leker med bilar och andra grejer.
Sebbe älskar att se på när storebror kryper och försöker lära honom hur man gör. Alicia är förstås också rolig men hon är mer myspys och matare.
Hon börjar bli så stor nu så hon har inte lika lätt att leka med en bebis som Samuel har. Leka med Samuel går ju bra för det är perfekt åldersskillnad på dom så han hänger med i hennes svängar. Samtidigt som han fortfarande inte är så stor och gärna leker med en som är lite mindre, Sebbe, och gillar att leka med bilar på golvet och visa olika saker och lära sin lillebror.
Ja jag tycker helt enkelt att det är perfekt åldersskillnad mellan både alicia och samuel och samuel och sebastian.
En sak jag kom att tänka på, jag vet att det låter jätteknasigt, men vi är vanemänniskor och omedvetet gör vi saker på ett visst sätt.
Ta till exempel en mellanstor bal med toapapper. När vi tar en rulle därifrån tar vi ofta i rad. Alltså inte mitt i (i våran familj iallafall). Men då hade Alicia tagit en toarulle. Dom stod inte längre i balen sådär "perfekt". Dom stod lite hur som helst men jag satt och tänkte på hur fint det faktiskt var att inte allt var sådär som man själv kallar "perfekt".
Jag sa ju att det var en konstig tanke haha.
Men det var bara ett exempel..
Det kan gälla vad som helst faktiskt. Att barnen gör på sitt sätt för dom är inte invanda med att allt ska vara på ett visst sätt.
Bara det jag vill komma fram till.
Jag älskar att se hur barnen gör på sina egna sätt och det blir så himla mysigt och fint!
Själv erkänner jag att jag är alldeles för petig när det gäller vissa saker. Vissa saker ska bara vara på ett visst sätt och det bara är så. Istället för att göra nånting annorlunda och få det at se annorlunda ut, men fint, så blir det det invanda.
Ja jag har svårt att förklara.
Men om man har tre glas med ljus på bordet. Då sätter jag dom alltid i rad med ett visst avstånd.. Alicia däremot tycker att dom kan stå lite olika, typ två bakom och en framför. (Hon har bra smak)
Nu ska jag sluta tjata för snart fattar ni absolut ingenting!
Kommentarer
Trackback