Fast jag skriver som att det är 26te fortfarande eftersom det nyss blivit 27nde..

Jag fick min tripp söderut men det var inte riktigt vad jag tänkte mig.
Till sunderby sjukhus kom iallafall jag och Sebbe den här veckan..

Nåja ska väl berätta från början.
På onsdag kväll så lät det som att lilleman snarkade.
Men det blev bara värre och värre och när vi tog upp honom tappade han andan.
Jag vände honom på mage med huvudet lite neråt och klappade på ryggen i hopp om att det skulle komma ut det som fanns i luftstrupen men såklart ska man INTE göra det. Då blir det ännu värre.
Så Marcus tog honom och då lät han lite bättre men han hade väldigt jobbigt att andas.
Ringde akuten för att höra vad jag skulle göra.
Dom sa såklart att jag skulle komma in direkt. Dom skulle skicka ambulans men jag tog bilen istället. Åkte strax efter 1.
Ganska korkat för det var riktigt jobbigt att köra med honom i baksätet när han hade svårt att andas. Man vill ju ha koll.
Om det inte var såå illa med honom skulle vi åka in på barn och var det illa skulle vi in på akuten direkt.
Det var 36 grader kallt ute så bilen gick riktigt seeegt.
Iallafall så närmade vi oss sjukhuset och då hör jag igen hur han får sådär så han tappar andan så vi drog in på akuten. Vid dörren stod det att efter en viss tid skulle man gå under taket längst bort till ingången. Väl där står det att klockan är trasig att man ska använda andra ingången så jag sprang runt där i kylan bärandes på lilleman. Jag var helt slut.

Kom in och han lät lite bättre vilket dom tyckte lät jätteilla.
Sen fick han såna där jobba andnödsanfall då och då.
Dom lyssnade på hjärtat och kollade vad-det-nu-heter med röd lampa på. Syresättningen. Den låg mellan 94-97%. Dom ska helst ha 100% när dom e bebisar.
Iallafall så kom doktorn "Hoppas du inte är flygrädd!" Jag trodde han skojade men nej vi skulle hoppa in i helikoptern och åka till sunderbyn.
Fick ringa gubben och säga planen. Eftersom vi skulle träffa en öronläkare så trodde gubben att han hade problem med öronen. (Öron, näsa, hals alltså).
Hoppade in i helikoptern och lyfta 3.10. Usch vad illa jag mådde av den där åkturen.
Nåja iallafall. Resan tog 45 minuter och vi kom in till sunderbyn. Nu började jag bli rejält trött!
Vi möttes upp av operationspersonalen och öronläkaren och narkosläkare. Iväg till en operationssal och så skulle dom börja fixa med dropp och grejer.
Justja, innan vi hoppade in i helikoptern skulle dom förstås sticka en droppnål i honom. Dom tyckte han var jättestor och tung för att vara 4 månader. (På IVA tyckte dom han var såå liten. Det var den minsta ettåring dom sett! Eh ja han e ju bara 4 månader).
Jaja iallafall så sövde dom honom. Han vägrade somna först så han sprattlade som en galning. Han var segsövd min lillgris.
Jag fick gå till ett anhörigrum en bra bit bort i korridorerna. Värsta labyrinten.
Och sen skulle jag vänta där medan dom stack ner en kamera i halsen på honom.

Jag ringde mommo strax efter 5. Gissade att hon skulle vara vaken. Det var hon också. Skönt att ha nån att prata med men hon blev en aning orolig och chockad när jag ringde klockan 5.
Sen kunde jag förstås inte låta bli att ringa Marcus och uppdatera om läget. Så jag ringde strax innan halv 6.
Halv 6 kom dom och sa till mig att han ligger på IVA och ska vakna. Dom skulle hämta mig när jag fick komma dit så klockan 6 fick jag träffa min gris.
Han hade tjockt slem i ena lungan. Annars ska det ju vara rätt torrt där.

Nu vaknar grisen så jag fortsätter imorgon.